Tove till sin hantlangare i kyrkan: ”Se så Svante, är det inte dags för en riktig stjärtcigg!” Detta betydde att de satte sig ned för att röka i allsköns ro. Uttrycket kanske kom från Toves hjälpreda, den finskspråkiga Övermarksbon Svante Lähdes.
Tove minns: ”Medan jag höll på med målningen hade kyrkan inte ännu fått fönsterglas. Bladguldet för jungfrurnas glorior flög iväg med vinden och pytsarna med murbruk föll omkull bland mina oförstående jungfrur, och byggarbetarna svor så att kyrkan blev helig först vid invigningsceremonin – som blev oförglömlig.”
Erkki Onnela deltog i arbetslaget och förundrade sig över Tove Janssons lunch: gul lemonad och franskbröd.


